Skjorta + kavaj + mjukisbyxor = sant?

Att välja vad man ska ha på sig känns alltid som ett onödigt stort dilemma. Jag kan erkänna att jag allt som oftast egentligen skulle vilja ha på mig min fina EY-tröja!

Hur många gånger har du öppnat garderoben och känt att du inte har någonting att ta på dig trots att garderoben är fullproppad med kläder? För att inte tala om de morgnar man sett klockan ticka förbi, stirrat in i garderoben och börjat famla efter något bortglömt plagg för att sätta ihop en outfit för dagen, vilket slutat med något man inte är 100-procentigt nöjd med för att klockan blivit alldeles för mycket?

Jag skulle gissa att situationerna ovan känns bekanta för ganska många. Även fast vi i nuläget pratar om ett enormt I-landsproblem, så är det utan tvekan något som kan påverka humöret när resultatet inte blir som önskat. Trots att den där stressen på morgonen inte är lika återkommande nu när man mestadels jobbar hemifrån, har åtminstone jag på något sätt lyckats hamna där varenda gång vid de relativt få tillfällen jag begett mig till kontoret de senaste månaderna.

Jag är en person som hyser ett väldigt stort intresse för kläder, skor, väskor, och ja, i princip allt som har med modevärlden att göra. Att jag däremot följer trenderna som ständigt uppdateras hade jag inte vågat påstå, men det betyder ju absolut inte att det inte är något jag gladeligen lägger mina pengar på varje månad. Mitt intresse för detta fenomen är nog en stor anledning till att en återkommande fundering innan jag skulle börja på EY var vad jag skulle klä mig i. Vad har folk på sig? Finns någon dresscode? Hur mycket är ”för mycket” uppklätt, och hur lite är ”för lite” uppklätt? Behöver man ens vara uppklädd?

Även om man kanske inte är intresserad av mode i större utsträckning tror jag att frågorna ovan kan vara något som lätt dyker upp när man exempelvis ska börja på en ny arbetsplats efter examen. Något som ändå är ganska trevligt är att EY i Sverige inte har en uttalad dresscode, mer än att det sägs att man bör klä sig anständigt och representativt om man exempelvis ska ut till sina kunder. Däremot är detta väldigt öppet för tolkning och kan definitivt se olika ut beroende på om man befinner sig på hemmakontoret eller faktiska kontoret. Jag vet inte om det bara är jag, men för min del skiljer det sig enormt mellan hur jag traskar runt om dagarna beroende på om jag befinner mig hemma, på kontoret eller ute hos kund.

Enligt min erfarenhet av EY så är vi på RHC en grupp som allt som oftast rör sig i kontorskorridorer – vare sig det är på plats på kontoret eller ute hos kund. Vid dessa tillfällen har jag tagit till mig EY:s ”dresscode” och försökt klä mig anständigt och representativt, vilket i de flesta fall fungerat bra. Det är dock genom den hårda vägen som jag lärt mig att man inte ska tolka de orden för bokstavligt. Som jag nämnde ovan är vår revisionsgrupp RHC en grupp som oftast befinner sig på kontor, men oftast är ju inte alltid. Då vår grupp även reviderar byggbolag finns det tillfällen då vi befinner oss ute på byggarbetsplatser och gör så kallade projektbesök. På ett av mina första projektbesök befann vi oss ute på en riktigt stor byggarbetsplats. Jag tror inte att jag behöver säga så mycket mer än att bära kjol för att se ”anständig” ut den dagen må ha varit en av mina hittills största tabbar under min korta karriär på EY.

Bortser man från den lilla tabben så måste jag säga att jag verkligen uppskattar det faktum att vi inte har en uttalad dresscode. En stor anledning till att jag tycker om att jobba på kontor är att man kan klä upp sig på riktigt om man så önskar, men också inte behöver göra det de dagar man inte känner sig på topp. Något jag också vill uppmärksamma lite extra i det här inlägget är ett fint koncept som kallas för ”slipsfredag”, vilket är en liten tradition som min kollega Christoffer har startat. Den är inte mer komplicerad än vad namnet antyder – att man bär slips på fredagar. Även fast det oftast är killar som hoppar på slipsfredagen på kontoret, tycker jag alltid att det är roligt att klä upp sig lite extra på fredagar − och det är något som definitivt har gjort att fredagar blivit en favoritdag att befinna sig på kontoret!

”Fake it till you make it” är nog bland mina absoluta favoritkoncept vid tillfällen då man har kamera på under möten från hemmakontoret. Det enda som egentligen syns är ju överkroppen! (OBS! Notera de orimligt snygga strumporna på bilden).

Vi kan däremot i det här inlägget inte bortse från det faktum att vardagen under det senaste året präglats av mycket hemarbete, vilket inneburit att, i alla fall min, passion for fashion inte alls återspeglas i vardagen i lika stor utsträckning. Det där med att gå upp kl. 07.55, för att sedan börja arbetsdagen kl. 8.00 ger ju inte mycket utrymme till att ens hinna titta i spegeln (vilket man å andra sidan nog är tacksam för vissa dagar). Det finns dock också dagar när man känner ett behov av att åtminstone snygga till sig lite om man exempelvis vet att ett möte, där kameran ska vara påslagen, väntar. Dessa dagar har jag introducerat ett full-on ”fake it till you make it”-koncept, där jag anser att man inte behöver make an effort på det som inte syns i bild. Då gäller det bara att sätta på sig kavaj och skjorta på överkroppen och försöka tänka på att inte ställa sig upp under mötet!  

Jag är väldigt nyfiken på hur du själv ser på konceptet kring mode på jobbet? Vem är du när du är ute på stan? När du är i skolan eller på arbetsplatsen? Och vem är du när du sitter hemma? Tveka inte att dela med dig av dina tankar och erfarenheter kring detta med mig på Linkedin!

På återseende!