Fullproppat adjöinlägg med nationellt projekt, vd-intervju och personlig förvirring!

Fortsatt brist gällande intressanta bilder råder… då slänger jag iväg en cykelpendlingsselfie och passar på att tacka er som följt bloggen under året!

Blomkransen är bortlagd, potatisen uppäten och lekarna avgjorda. Årets midsommar har just städats bort och i samma veva ser jag tillbaka på mitt första år på EY då jag nu (vemodigt) skriver mitt sista blogginlägg. Innan dörren mot mitt år som nyanställd stängs ska jag ta vara på detta sista framträdande genom att presentera ett par nationella nyheter, för att sedan väva ihop EY Sveriges nyheter med min egen arbetssituation. På detta vis gör jag också mina grundskolelärare i svenska nöjda genom klassikern ”att knyta ihop säcken”.

Den första av de två nyheterna är att EY har förvärvat design- och innovationsföretaget Doberman. Den intressanta och lovande dealen skedde under våren och de är ett grymt modernt företag med kontor i Stockholm och New York. Som jag kommer nämna lite mer om nedan har jag haft privilegiet att ta tempen på deras expertis, idéer, fart och innovation som minst sagt förbluffar! Nyhet nummer två är att sedan 1 februari i år är Anna Svanberg ny vd för EY Sverige. Precis som jag hunnit få en bild av Doberman har jag även hunnit få en bild av Anna som matchar deras fokus på framåtsträvan, utveckling och medarbetarvälmående. Varför är detta viktigt att nämna? Jo, för denna kollision av nyhet ett och två kokades ned och mynnade ut i ett Employer Branding-projekt. Det var också där jag klev in i handlingarna!

Alla möten under projektet har logiskt nog varit på distans, och en del av dem har varit längre och fokuserat på diskussioner, perfekt läge att byta miljö och göra det till ett solmöte!

Tillsammans med ett par grymma konsulter från Doberman och drygt 20 entusiastiska EY-kollegor har jag de senaste månaderna arbetat med projektet. Jag kände ibland solklarhet, ibland förvirring – men alltid utvecklingsfokus! Vi i pilotprojektet har i liten skala utforskat medarbetarupplevelser och spånat på potentiella konkreta förändringar. Detta för att sätta en grund inför en kommande lansering på ett betydligt större plan. I denna grupp har vi analyserat, intervjuat, brainstormat, skrattat och kliat oss en hel del i huvudet. Dobermans konsulter har inte bara utmanat min egen kreativitet och mina tankebanor, utan Anna själv har också varit involverad. Sätter jag mig själv i ditt perspektiv som läsare hade jag nog hellre lyssnat på vad vd:n har att säga om projektet, så här kommer en liten snabbintervju:

  • Hej Anna! Nu när vi kanske har någon student eller annan framtida medarbetare som läsare, hur skulle du sammanfatta initiativet till projektet?

”Hej! När jag gick på som vd blev ett av mina fokusområden Employer Branding, vilket innebär att jobba både internt och externt med vårt arbetsgivarvarumärke. Jag ville göra något stort och nytt, men framför allt driva projekt tillsammans med mina kollegor. Då växte projektet med Doberman fram där vi under sex veckor skulle sätta ihop ett så diversifierat team som möjligt, från hela landet, olika affärsområden och med olika erfarenheter. Målet med projektet är att på djupet förstå vad som fungerar bra – och som vi därför måste göra mer av – och vilka delar vi behöver jobba mer på för att EY ska kunna bli en ännu bättre arbetsgivare.”

  • Du har uttryckt Employer Branding som en fråga nära hjärtat, vad är det som gör det till ett fokusområde för dig som ledare?

”Våra medarbetare är det viktigaste vi har, därför är det viktigt för mig att hela tiden kunna se hur vi kan förbättras för att både behålla och attrahera nya talanger. Jag har alltid varit intresserad av att höra hur mina kollegor har det. Jag tror det är en förutsättning för att kunna jobba med Employer Branding, att både vara genuint nyfiken och frågvis mot mina nuvarande kollegor, men också mot studenter för att få veta vad de värdesätter.”

  • Nu i slutfasen av piloten, vad hoppas och vill du att det kommer leda till?

”Vi är i slutfasen av piloten, men bara i början på projektet. Till hösten hoppas jag kunna implementera några av de kreativa lösningar och arbetssätt som kommit fram under projektet. Jag planerar även att vi ska kunna involvera ännu fler medarbetare i liknande projekt, eftersom jag tror på upplägg där vi driver frågor tillsammans – det otroliga engagemang som jag sett i detta projektet har verkligen varit imponerande!”

  • Slutligen… ett av våra större fokusområden under projektet har varit balans mellan arbete och privatliv, vad skulle vara ditt största tips till våra läsare inom det ämnet?

”Under min karriär har jag alltid varit väldigt rak mot mina kollegor och chefer och det har gjort att jag kunnat uppnå en bra balans. Jag tror att oavsett om det är på en arbetsplats eller i ett grupparbete, så är det otroligt viktigt att prata om sina förväntningar och förutsättningar. För om man är öppen om sin situation kan man alltid jobba runt det. Sedan får man inte glömma bort att även prata om det under processens gång, eftersom ens förutsättningar kan ändras över tid.”

För att avrunda mitt inlägg fortsätter jag kliché-rabblandet från inledningen där jag konstaterade att dörren mot karriärbloggåret stängs, genom att fastslå att nya dörrar definitivt kommer öppnas. Då jag går vidare från bloggen kommer det bli spännande att se och höra om du som läsare blir min kollega, eller till och med en del av nästa kull med skribenter? Nu får stafettpinnen anses överlämnad… och jag är avundsjuk på den som tar över den!