Vi är alla amatörer från början

Ironiskt nog känns det som att David redan vet allt och nu är han dessutom auktoriserad revisor. Hade David varit fotbollsspelare hade hans marknadsvärde varit minst 3 miljarder kr. Bättre komplimang kan jag inte komma på. Stort grattis till auktorisationen!

Hos min första kund:
– Det är nog enklast om du bara går och frågar kunden direkt.
– Okej…

Mitt uttryckslösa ansikte bearbetade fortfarande de där sista orden: ”bara går och frågar kunden”. Jag hängde kvar med blicken som om vi talade olika språk. David, som inte kunde ha uttryckt sig tydligare, svarade med en blick av oförstående mot mitt oförstånd. Vi tittade på varandra i tystnad under fem långa sekunder på grund av min oförmåga att ta mig an uppgiften. Bara gå och fråga kunden, okej, inte så svårt. Jag lättade på mina spända ögonbryn, stängde min korkat öppnade mun, tog ett djupt andetag och lyfte högerfoten mot dörren för att bege mig mot kunden, men gjorde halt och vred huvudet tillbaka mot David:
– Vad gör jag om de ställer en följdfråga eller börjar prata om något annat? Då är jag ju körd.
– Då svarar du på det du kan och om du inte kan, så säger du bara att du ska ta reda på det. Vi kan omöjligt veta allt, det kommer vi aldrig göra.

Det är en väldigt jobbig känsla att känna otillräcklighet. Som nyanställd har du givits ett förtroende och ett ansvar över att vara den mest lämpade för din roll – något du redan innan du blev vald motiverat för arbetsgivarna och jobbat för att förtjäna. Så när blotta vetskapen om att det kan genereras följdfrågor från kunder känns skrämmande får det en att tvivla på sig själv: Är jag verkligen den bäst lämpade för den här rollen? 

En annan bra sak med jobbet är alla fina delar av Sörmland man får se när man är ute hos olika kunder, på bild ser vi Trosa.

Över ett år senare är det ganska roligt att återblicka på den första gången jag skulle gå och vara revisor för en kund. Jag kunde inte veta mer än jag kunde, och ju tidigare jag accepterade det, desto snabbare kunde jag tillåta mig själv att släppa mina egna förväntningar om att vara en fulländad medarbetare redan den första dagen och i stället vara bra på sådant jag redan kan. Det finns gott om tid att lära sig allt annat, så varför inte bara njuta av att hela tiden bli bättre på det jag gör?

”Vi kan omöjligt veta allt, det kommer vi aldrig göra” Det är sant, David, och ju snabbare vi accepterar det, desto snabbare kan vi få de negativa känslorna att vissna och låta de goda stå ensamma kvar som segrare. Samtal med kund var det som skrämde mig mest den första veckan på jobbet, nu är det min absoluta favoritdel.