Kan man få en till kram?

Det är upplyftande att gå till jobbet samtidigt som solen reser på sig.

Nu när vi nyligen passerat vintersolståndet och går mot ljusare tider kom jag att tänka på en ganska rolig vinterhistoria som hände mig för många, många år sedan. Vi skulle spela en bortamatch i bandy och jag hade missat de två senaste träningarna och kände därför att jag behövde få skridskorna slipade innan vi skulle samlas – då tänkte jag att jag lika gärna kunde vara så duktig och tidseffektiv som möjligt genom att komma till samlingen med skridskorna nyslipade från vår lokala sportaffär. (Innan jag fortsätter historien här för dig som inte är så insatt i olika slipningar av skridskor kan jag enkelt förklara att bandyslipning är såpass plant slipat att det nästan tillåter en att kunna glida på sidan, till skillnad mot hockeyslip som är så skarpt och vasst slipat att det skär direkt mot isen).

Det var kvicka kliv under uppvärmningen som trampande hastigt genom isen med ett accelererande, skärande ljud som förtäljde om en kommande fara. De tomma läktarna ekade högre av mitt trampande ju närmare jag kom dem. En snabb rush till andra långsidan och tillbaka. Det var planen. Jag trampade i rekordfart och så fort jag nådde den andra sidan och skulle bromsa med en omedelbar vändning tillbaka dundrade det till i huvudet och det kom ett rungande pipljud i ena örat. Jag hade fallit pladask i sidled hårdare än vad alla fysiska tyngdlagar tillsammans kunde förklara. Jag hade nämligen fått hockeyslip på mina skridskor, och min bästa uppvärmningsminut någonsin skulle skifta till att bli en av mina sämsta prestationer på en bandyplan en halvtimme senare.

Nästa gång jag slipade mina skridskor i sportaffären var jag noggrann med att säga att jag ville ha bandyslip och jag förklarade vad som hade hänt senast. Vi tyckte båda två att det var ganska kul ändå. Förra veckan, ca 18 år senare, berättade jag samma historia för samma person: historien om när jag blev tvungen att göra U-svängar istället för att bromsa. Denna gång var han kund till mig och vi skrattade mycket mer än vad jag kom ihåg att vi gjorde då. Kanske skämdes jag lite över historien när jag var 12 år. Vi har en historia, jag och min nya kund. Jag köpte nästan alla mina sportartiklar hos honom när jag växte upp och jag associerar varje årstid med saker jag burit och använt från den butiken. Jag minns till exempel att det första vårtecknet var när man snörade på sig nya fotbollsskor med skinande läder i ett ogästvänligt, lerigt gräs som precis återhämtat sig från en snöig vinter, men där lust och tillfälle för att spela fotboll jakades av de första mildra vindarna i ansiktet och en sol som kämpade sig uppe längre om eftermiddagarna.

Att hoppa över till andra sidan vintersolståndet innebär att inleda en ny fas på jobbet. Från och med den här månaden börjar vår högsäsong, vilket kanske syns på antal kollegor som befinner sig på kontoret. I skrivande stund sitter jag själv ute hos kund och arbetar.

Vi lever våra liv tillsammans eller ovetandes jämte varandra. Vi lär vi oss saker i skolan, får vård av vårdcentral och tandläkarmottagningar, är aktiva i föreningslivet, klipper oss, handlar mat, betalar räkningar till institutioner och företag, samlar på oss studieskulder, bygger hus och köper blöjor. Livet pågår hela tiden och under den underbara tiden den gör det bygger vi relationer och skapar historier med de människor vi möter. Jag har en relation som sträcker sig många år bak i tiden och har många historier med min nya kund. När jag tänker på honom hör jag hans röst så tydligt, han har ett sådant tonfall som endast människor som vill ditt bästa har. Jag är glad att den butiken finns än idag, och jag önskar inget annat än det bästa för min nya kund.

Jag har en särskild värmande känsla för att återigen få träffa de kunder jag träffade förra året. Måhända att jag kan vara lite gammaldags ibland, vilket kanske är vanligare i småstäder än storstäder, men jag ser fram emot att vara den lokala revisorn och ser fram emot att knyta band med de kunder jag träffar. Jag träffar de kunder som klippt mitt hår, de som sålde mina fotbollsskor, de som sålde mig min första klocka, de som bakar länets godaste toscakaka och de som gett mig körlektioner. Alla dessa kunder har jag en historia med och jag ser fram emot att stärka våra relationer. Förra året fick jag en kram när vi lämnade en kund, och vem vet, i år får jag kanske två.