Nostalgitripp och vad som fick mig att fastna för EY

Lunchdiscgolfrunda! En av många aktiviteter som anordnats under hösten, och jag lovade trots allt en inblick i kontorets aktiviteter i mitt förra inlägg.

Hold on… november? Sen när? Vad hände? Nu när de som gick ett år under mig på universitetet började prata om jobberbjudanden och examenstider fick det mig att inse hur de senaste månaderna sprungit iväg, vilket la grunden för ett nostalgiinlägg! Befinner du dig i slutet av universitetstiden får du lägga ifrån dig det du gör och spetsa öronen ordentligt, för nu vänder jag mig lite extra till dig. Självklart vill jag även behålla dig som bara är nyfiken på hur och varför jag tog mig från att plugga utanför New York till att titta ut genom ett frostigt fönster i Västerbotten där snön vräker ned 29 oktober.

Då praktikanterna från högstadiet avslutade sin vecka här anordnades en prestigefylld FIFA-turnering på lunchen! Tävlingsmänniskor finns, det kan jag lova.

Min första kontakt med EY var i form av en praktikplats sommaren 2018. Parallellt med att nervöst acceptera Sveriges halvrisiga startelvor i fotbolls-VM var jag mitt uppe i introduktionen med EY. Praktikmånaderna skulle kunna vara ett inlägg för sig, men sammanfattningsvis fick jag redan då en bild av EY som väldigt öppet. När jag begav mig tillbaka till Jersey i mitten av augusti för mitt seniora år, kände jag en belåtenhet (istället för stress) i att inte veta exakt vad jag vill göra i framtiden. Detta grundades i ett lugn att om jag hamnar i en organisation med öppet klimat kommer jag hitta min roll så småningom. Succé blev det trots allt för Sverige med avancemang till kvartsfinal, och succé får jag väl också benämna min sommar som praktikant när jag nu skriver för denna blogg å EY:s vägnar, ett och ett halvt år senare.

Då hela oktober präglats av en steg-tävling på kontoret för att främja aktivitet, drog jag och kollega Johan vårt strå till stacken genom att delta i ett kvällslopp på 17km… i terräng! Tyvärr räckte inte stegen till vinst utan vi förlorade snöpligt med liten marginal då oktober summerades.

För att belysa denna ”öppenhet” kommer här några exempel. Bytet som jag själv gjorde från FRS (FRS = Financial Reporting Services, d.v.s. redovisning) till revision är inte helt ovanligt och att flytta mellan kontor är inte heller sällsynt. Andra exempel på flödet är att en kollega från Business Services, en managementkonsult, nu är på ett sex månaders lån hos oss på revision för att främja personlig utveckling. Dessutom hittade jag inte Johan, som jag hade min anställningsintervju med och som slutligen rekryterade mig, när jag klev in i augusti. Var fann jag honom? Tydligen på ett soligt och varmt Malta! Där genomför han för tillfället ett GEP (Global Exchange Program) -utbyte som normalt varar i ett-två år. Tydligen är detta bara ett av 10 (!) olika globala utbytesprogram. Nämnde jag förresten mitt intryck av en öppen miljö?

Bordshockey: central del för många på kontoret! Spel här rättfärdigas med referens till en okänd artikel som framhäver mikropausernas förbättring av produktivitet. Då mina kollegor håller en alldeles för professionell nivå väntar jag fortfarande på min första vinst…någonsin. Här står min counselor Jesper för motståndet.

Vidare vill jag belysa flexibiliteten inom min roll och anställning. Med andra ord behöver man inte byta position eller affärsområde för att få ett varierande arbete. Dels kan jag fokusera på en del ”mjukare” uppgifter som jag gör via denna blogg och en del inblandning i studentevent. Sedan kan jag också grotta ned mig i tekniska Excelutbildningar eller analysverktygskurser om jag vill det. Båda typerna är nyttiga, både är bra. Variation är bra! Hur jag personligen väljer att dra slutsatser av detta är en känsla att det inte riktigt spelar någon roll vart man börjar, men från anställningens startskott finns möjligheter att hitta, och ändra, sin roll internt.

Som min inledning pekade på, reflekterade jag tillbaka på tiden för ett år sedan då examen, och osäkerheten, närmade sig med stormsteg. Då det enda jag visste var att jag inte visste exakt vad jag ville. För att knyta ihop detta inlägg bör nämnas att jag inte nödvändigtvis kände en övertygelse att revision är mitt kall i livet eller att just EY var en livslång dröm – men då jag kände att EY skulle tillfredsställa mitt sökande för utmaningar och personlig utveckling oavsett föll det som ett naturligt val i slutändan. Oron från ett år sedan är som bortblåst, och med facit i hand rätt så obefogad. 

Relaterar du till detta, och är sugen att bli en av oss? Klicka in här!

Allt gott,

Hannes