Vad kan vi lära oss av snabbmatsbranschen?

Varför går det bra för vissa lunchrestauranger medan andra ser ödsliga ut under lunchtimmen? Vad är det som avgör vem som överlever och vem som tappar i konsultbranschen? Branscher ser olika ut, men det finns vissa frågor med likheter inom flera branscher. Vad är det som avgör var jag äter lunch? För min egen del har jag några olika kriterier som jag går efter när jag ska välja matställe:

– Maten ska smaka bra (ett plus om jag blir positivt överraskad, men det viktigaste är att den håller en viss standard).
– Kort väntan för att få maten.
– Inte något för komplicerat (det var länge sedan jag åt skaldjur till lunch till exempel).
– Stället ska ligga nära kontoret.
– Inte för dyrt.

Jag vill kort och gott ha helt okej mat till lunch och det ska gå snabbt, samt vara relativt billigt. Härom veckan skedde ett klassiskt exempel på detta. Vi skulle gå ut och äta lunch en tisdag, hade cirka 45 minuter på oss, begränsad inspiration och var relativt hungriga. Vi beslöt oss för att gå över gatan och in i Mood-gallerian (vilket ligger mittemot kontoret), åkte ned en trappa och såg där en välbekant restaurangkedja. Kön var ganska lång (runt 30 personer), det brukar dock gå fort så vi ställde oss i ledet. Expediterna och kockarna hade en utsökt effektivitet, vi sa snabbt vilka rätter vi ville ha, blippade våra kort och beställningen var igång. Fem minuter senare hade vi fått vår mat och var på väg tillbaka. Vi reflekterade över hur snabbt det gick att få maten och vilken snabb kundgenomströmning det var på restaurangen.

Vad har det här med oss på EY att göra? Jo, det handlar om att känna av vad kunden vill ha. När vi på Global Compliance Reporting ska leverera till exempel en inkomstdeklaration måste vi fråga oss vad vill kunden ha och vad som är viktigast för dem. Detta innebär ibland att vi måste ändra vårt sätt att arbeta och vad vi lägger fokus på i vår leverans. I snabbmatsbranschen var det tidigare nischat att ha vegetariskt på menyn, nu är det nästintill ett krav.

Man måste ibland fråga sig; varför står ställer vi oss i en kö på 30 personer till en restaurangkedja istället för att välja ett klassiskt matställe där man sätter sig ned och beställer från en servitör? Vad är det som göra att nya restaurangkedjor med fokus på take-away kan åstadkomma så mycket med så lite personal och yta?

Kanske är det frågor som dessa som gör att man inser om man är på rätt väg eller inte.