Min krokiga väg till EY

Mitt nästsista inlägg i Karriärbloggen tänkte jag ägna åt att berätta hur jag hamnade på EY. Jag läste en vanlig kandidatexamen inom ekonomi på universitetet och tog examen i januari 2016. Under studierna hade jag inte riktigt kommit underfund med vad exakt jag ville att min fortsatta arbetskarriär skulle fokuseras vid. Det var också en av anledningarna till att jag valde att läsa ekonomi, på grund av dess bredd och möjlighet att göra flera olika yrkesval. Jag hamnade genom kontakter som ekonomiassistent på ekonomiavdelningen på ett medelstort bolag. Det var kul, jag fick mycket ansvar och hela tiden möjligheten att utöka mina arbetsuppgifter allt eftersom jag behövde nya utmaningar. Jag stannade där i cirka ett och ett halvt år. Då skulle min bästa kompis ta examen och söka sitt första jobb och hon var fast besluten om revision och EY. Vi pratade mycket om vad jobbet skulle innebära och det fångade helt klart mitt intresse. Med en kombination av nyfikenhet samt att jag kände att en förändring yrkesmässigt var på sin plats sökte jag jobbet, men med mitt emellanåt vacklande självförtroende tänkte jag nog aldrig att det skulle bli verklighet. Varför skulle ett så stort och framgångsrikt företag välja mig som ny medarbetare? Utan någon större erfarenhet eller specifik kunskap.

Sommaren är här, äntligen! Denna bild tog en lagkamrat till mig efter en cykelrunda i helgen. @Jonas Schrewelius.

Jag märkte att rekryteringsprocessen var seriös, hård och tuff. Jag hade först mailkontakt med min nuvarande gruppchef, därefter en första intervju på plats på kontoret och sedan tester via datorn som inte direkt ökade mitt självförtroende. Det kändes som att det gick riktigt dåligt rent ut sagt, men jag gick vidare i processen och fick komma på en andra intervju. Det visade sig att jag fattades två kurser för att kunna bli auktoriserad revisor och enligt EY:s policy skall alla medarbetare uppfylla dessa krav (kraven går att läsa om på Revisorsinspektionens hemsida). Det var en stor besvikelse såklart, jag blev verkligen mer och mer fast besluten om att jag ville arbeta på EY. Jag hade hört så mycket gott om dem som arbetsgivare och såg fram emot att lära mig så otroligt mycket (detta är ju något jag såhär i efterhand bara kan bekräfta och hålla med om att det stämmer till 100%).

Jag gav dock inte riktigt upp hoppet utan gick in på antagning.se och såg vad som erbjöds för kurser kommande termin. Kurserna fanns såklart i utbudet och jag ansökte direkt. Efter några veckor fick jag besked om att jag blev antagen till utbildningarna, nu var jag bara orolig för att EY kanske redan hittat alla sina nya medarbetare och inte var i behov av någon mer. Jag mailade febrilt min nuvarande chef och väntade med spänning och nervositet på hennes svar. Jag kommer ihåg känslan jag fick när hon kort och koncist svarade: ”Då ser jag inga som helst hinder till att kunna erbjuda dig en anställning hos oss på EY”. Lättad, glad och lycklig tog jag mig an kurserna och längtade ytterligare till starten på EY i augusti 2017.

Det var alltså med viss osäkerhet jag sökte mig till EY. Jag var osäker på om jag hade det som efterfrågades och om jag hade kompetens och erfarenhet nog för mitt nya arbete. Jag önskar att jag kunde sagt till mig själv för nio månader sedan att inte vara så ängslig utan tro på mig själv. Det är ingen som krävt att jag ska ha någon viss kunskap sedan jag började på EY (mer än teoretiskt via mina tidigare studier). Jag förväntas inte vara fullärd inom ekonomi och kunna skatteregler eller aktiebolagslagen utantill. Jag lär mig, hela tiden, varje dag och min arbetsgivare ställer upp med alla möjliga medel för att jag ska lära mig ÄNNU mer. Varje dag är en utmaning och det kommer situationer när jag känner mig dum och korkad, men alla har gjort det i min situation och det är helt okej! Man får bara lära sig acceptera att yrket kan vara komplicerat och att det krävs flera ÅR av erfarenhet (och kanske mer därtill på grund av alla uppdateringar som sker) för att känna sig någorlunda fullärd. Det är inte för inte man måste arbeta i cirka fem år innan man får skriva auktorisationsprovet. Känns ganska skönt just nu att det är mer än fyra år dit, kan jag tala om :).

Ha en fin vecka i sommarsolen!

Mvh Johanna


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s