Min counselor och jag

WELL HELLO THERE!

Att fundera över vad som är viktigt i livet hoppas jag att du ägnar lite tid åt ibland. Om du då tänker på en röd Ferrari (inte den där godisen i Karamellkungensortimentet…), då är vi kanske inte riktigt på samma ”körbana” du och jag, så att säga. Men det finns inget rätt eller fel. Dock så tror jag att hälsa för många är en viktig tårtbit i livshjulet. Hälsan tenderar ju trots allt att smitta av sig på övriga tårtbitar som livet kan tänkas bestå av, och vice versa. Värnar du inte om hälsan, då kan du lika gärna glömma den där Ferrarin redan nu.

När du börjar arbeta på EY, oavsett om du tas in som erfaren medarbetare eller anländer rykande färsk från universitetet, blir du tilldelad en så kallad counselor. Om du lite snabbt googlar begreppet beskrivs en counselor som ”en person som ger råd”. När det gäller counselors på EY berör dessa råd till större delen din karriär och dina målsättningar inom EY, där kontinuerliga möten och avstämningar löper under året. Dessa inkluderar feedback du fått från olika projekt och uppdrag, och allt detta görs för att ge dig de bästa förutsättningarna att utvecklas och nå dit du vill utifrån dina intressen, vilket ju är helt fantastiskt.

Det finns nog seriöst inget som bidrar till mitt välmående så mycket som skogen.

Någon av de första gångerna vi sågs ritade jag och min counselor upp en karta över mina intressen och områden jag brinner lite extra för. Detta har genererat att jag utöver externa projekt mot kund volontärarbetat under arbetstid, att jag är engagerad i Pod for parity (EY:s podcast på temat jämställdhet), att jag deltar i rekryterings- och studentevent samt att jag är med och driver ett Inclusiveness-initiativ. Jag är också Global Account Coordinator för ett av våra kundkonton, jag är med och koordinerar Advisorys månatliga nyhetsmöten som kallas Town Hall och så karriärbloggar jag, förstås. Däremot återstår att jag vill starta en basketsession för EY:s anställda efter arbetstid. Det tycks dock vara obegripligt få som gillar att lira basket hos oss. Och ja. Jag har varit lite besviken över detta i smyg. Numera offentligt.

Jag minns allra första gången jag träffade min counselor. Vi sågs över en lunch innan jag ens börjat arbeta på EY och i efterhand har jag insett att den lunchen gjorde avtryck på mig. Det gick upp för mig under en period då mycket försiggick både på jobbet och det privata planet.

Jag föreställer mig att vi människor är ett enda stort batteri, men att vi har ett reservbatteri om huvudbatteriet mot förmodan skulle ta slut. Praktiskt till synes, men opraktiskt i praktiken. Det kan nämligen bli kritiskt när det går så långt att vi behöver ta från reservbatteriet och det bör vara en indikation på att vi inte hushållit med energin på rätt sätt på grund av någon slags obalans. Ibland rår vi inte för diverse obalanser, hur mycket vi än balanserar på den ack så sköra tråden, även kallad livet. Dessvärre tror jag inte att vi känner så stor skillnad på huvud- och reservbatteriet. Det knallar och går ändå till en början. Men det är vårt eget ansvar att säkerställa balansen (som för övrigt ser olika ut för alla), så att vi slipper ta energi från reservbatteriet, som så gott det går bör förbli orört.

Att veta när vi tar energi från reservbatteriet är nog alltså inte så lätt. Kanske vet vi med hjälp av erfarenhet och sunt förnuft. Kanske med hjälp av speglingar från omgivningen. Säkert en blandning. Hos mig brukar det uppdagas när ovälkomna och otrevliga händelser i vardagen kommer åt mig på tok för lätt, varpå dessa händelser börjar tjuva energi jag gärna hade velat använda till annat. Saker jag annars inte ens märker, alternativt enkelt skakar av mig.

Under en kort period började jag ta energi från mitt reservbatteri och det var då jag mindes vad min counselor sa till mig första gången vi sågs, vilket var något i stil med: ”Emma, du bestämmer vilken relation du och jag ska ha. Det du anförtror dig om till mig, det stannar här såvida du inte vill att jag tar det vidare.”

Att jag någonstans kunde återkalla den meningen, hjälpte mig att ta kontakt med min counselor för att bolla situationen som rådde vid det tillfället. Något som kanske inte är så lätt som nyanställd, när det enda man vill är att visa framfötterna. Så med anledning av ovan, kan jag under mitt knappa år på EY konstatera vilka egenskaper jag personligen värderar hos en counselor.

En bra counselor för mig ska:

  • Vara intresserad av mina ambitioner, mål och tankar.
  • Hjälpa till att ge mig förutsättningar att nå dit jag vill i jobbet (exempelvis genom att sätta mig i kontakt med rätt personer och delge möjligheter jag inte visste fanns).
  • Vara ett objektivt bollplank och inte lägga någon personlig värdering i var jag vill sträva eller vilka mål jag vill sätta upp, stora som små.
  • Ta sig tid och inte vara stressad när vi väl sitter ned för att ha möte.
  • Kika in (i mailboxen) för att kolla läget ibland.
  • Förstå att allt hänger ihop, att privatlivet kan påverka jobbet och att jobbet kan påverka privatlivet ibland.
  • Vara en person som jag kan anförtro mig till, högt som lågt.

Och som ni kanske redan listat ut anser jag att jag har en counselor som uppfyller alla dessa kriterier!

Ta hand om er!

/Emma


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s