Hallå, vem är du och vart är du på väg?

HALLÅ!

Hur står det till?

Idag ska vi diskutera ett viktigt ämne. Vi ska nämligen prata lite om bubblor. Inte såpbubblor (även om det säkert också är viktigt), utan andra, enligt mig, vanligt förekommande bubblor. Jag återkommer alldeles strax till vad jag menar, men i ett försök att förmedla mina tankar i en något så när logisk ordningsföljd börjar vi här:

På EY arbetar vi med något som vi kallar för Diversity & Inclusiveness (ni kan bland annat läsa mer om det här: http://www.ey.com/gl/en/about-us/our-people-and-culture/diversity-and-inclusiveness). Ett otroligt viktigt arbete där vi avser att fortsätta bygga på en kultur som är inkluderande och omfattar mångfald. Jag är personligen helt övertygad om att det skapar många positiva synergieffekter, bland annat genom att olikheter berikar idéflöden och vidgar perspektiv.

Diversity (mångfald) avser särskilt att belysa att vi alla är olika, något som vi på EY värdesätter och respekterar. Inclusiveness (inluderande) handlar snarare om att utnyttja dessa skillnader för att uppnå bättre affärsresultat genom att skapa en arbetsmiljö där du har möjlighet att fortsätta vara dig själv och ditt bästa jag för att på så sätt bidra till verksamheten. Arbetet med detta kan såsom jag ser det både ske i våra rekryteringsprocesser, men det är också viktigt att arbetet sker bland befintliga anställda för att bland annat se till att våra olikheter bevaras och utvecklas.

Anledningen till varför jag väljer att ta upp detta, är inte enbart för att det är ett väldigt viktigt arbete, utan även för att det är så lätt att hamna i vad jag har valt att kalla för bubblor. Här kommer ett bubblande exempel:

När jag studerade ekonomi i Uppsala befann jag mig i en Uppsalabubbla. Många studenter under min studietid ville lyckas, göra karriär och bli framgångsrika, något som innebar att vi gjorde allt för att sticka ut i mängden gentemot arbetsgivare i det enorma havet av ekonomistudenter. En till synes rätt homogen grupp. Eller?

För fem år sedan när jag befann mig i min basketbubbla

Bubblor tar sig uttryck på olika sätt beroende på vilka väggar som sätter ramen för vad vi har att förhålla oss till. En baskethall, ett universitet eller ett jobb. Det hör heller inte till ovanligheten att dessa bubblor består av människor som i något avseende har liknande intressen som oss. I bubblorna finns i sin tur ofta normer, som successivt byggts upp och som vi medvetet eller omedvetet förhåller oss till. Kanske faller det sig naturligt, kanske anpassar vi oss. Det hör till det vanliga att vi jämför oss med varandra, eftersom vi tenderar att göra det med personer vi uppfattar som likasinnade och ofta är de i samma ålder som oss. Utifrån sett kan det tyckas helt orimligt, men vi ser det nog sällan så. Insikten om att vi är individer med vitt skilda personligheter, kvalitéer och förutsättningar tycks ibland vara som bortblåst. Det finns således en risk att vi emellanåt blir tillfälligt blinda av dessa bubblor och känner: ”måtte vi inte tappa bort oss själva på vägen”.

Jag tror personligen på att du ska distansera dig från dina olika bubblor ibland, vilka bubblor just du nu än har. Kanske hjälper det dig att återfå perspektiv, hitta tillbaka eller byta riktning med dig själv som utgångspunkt. Vem är du (det är väldigt skönt att veta!) och vad är framgång för dig? Dessa frågor kan enbart du svara på.

Jag har privilegiet att ha en mentor (som jag fick via Uppsalaekonomerna) sedan 3 år tillbaka och som under åren har lärt mig otroligt mycket. För 2 år sedan frågade han mig vad framgång är för mig. Jag var tvungen att fundera ett tag innan jag kunde svara, men det visade sig att framgång för mig är att kunna vara nöjd över mina prestationer, ha ett givande arbete (som ger tillbaka lika mycket som jag själv investerar) samt att vara respekterad och anförtrodd. Självklart är inte framgång för mig enbart arbetsrelaterat, utan jag svarade också att framgång för mig är att lyckas balansera min tillvaro för att uppnå något långsiktigt hållbart samt att ha goda relationer. Kanske är det sistnämnda absolut viktigast, då goda relationer sägs påverka hälsa och välmående positivt, men även håller oss friska.

Så för att avrunda. Istället för den så igenkännande frasen: ”Vart är vi på väg?”, bör vi kanske ställa oss själva frågan: ”Vem är jag, och vart är jag på väg?”

/Emma


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s