Dags för mig att säga Hey och på återseende!

Vi kommer fortfarande bra överens, jag och min första bordsgranne Max.
Vi kommer fortfarande bra överens, jag och min första bordsgranne Max.

Åter till tiden, min röda tråd och ständiga följeslagare. Det har nu blivit dags att runda av min tid som bloggare på EY och detta genom en summering av mitt första år som medarbetare på EY. Även mitt första år som en del av företaget. Nu kanske du tycker det låter befängt eller du kanske rent av tänker att nu har fröken fått en släng av hybris. Att jag verkligen anser mig vara en del av ett multinationellt bolag som bara i Sverige har drygt 2 300 anställda. Jag förstår om den tanken slår dig, den har dykt upp hos mig också. För mig är det en viktig del i pusslet av tankar som skapats under mitt första år.

När jag sökte mig till EY var en av farhågorna att jag skulle känna att bolaget var för stort, att jag inte skulle känna att jag gjorde en skillnad. Men på min avdelning som arbetar med tillväxtbolag och ägarledda bolag kan det ibland vara så att det endast är jag och en kollega som åker ut till kunden. Då är jag plötsligt 45% av kundens uppfattning om EY. De resterande 10 procenten, utöver min kollegas andel, utgörs av uppfattningar från andra håll.* Detta har gjort att jag faktiskt känner mig som en viktig del – jag är en del av kundens uppfattning om EY, en del i att kunden anförtror sig till oss.

Nu stundar sommaren.

Jag får nu anledning att reflektera över och blicka tillbaka på de tio månader som gått sedan den där nervösa augustidagen när jag och mina nyanställda kollegor hade vår första dag på EY. Det första som slår mig är att tiden har gått fort, men det känns samtidigt som fler än tio månader sedan den dagen. Jag kan nu bekräfta den magkänsla som infann sig efter den första dagens slut, att de jag började tillsammans med var personer som skulle tillföra min vardag mycket. De har tillfört så mycket värme och skratt, i större utsträckning än jag ens kunnat hoppas på. Jag har inte bara lärt känna de jag började arbeta samtidigt som, utan jag har även fått förmånen att lära känna en hel drös nya kollegor. Just detta, att omges av trevliga kollegor är en viktig del av min trivsel på EY.

Vidare så reflekterar jag över hur mycket jag lärt mig, de första dagarna ifrågasatte jag starkt vilka hjärnceller som varit aktiva under de fem år jag studerat på universitet. Allt var blankt, nytt och svårt. Till och med det enkla var svårt, det vill säga det som är enkelt nu var svårt då. Jag vill ha utmaningar men jag önskar inte att uppenbart enkla saker ska vara svåra. Idag skrattar jag och mina kollegor åt vissa av de ”utmaningar” vi stod inför de första dagarna. Du som varit där förstår och till dig som snart är där vill jag säga: det är ok. Vi har alla varit i den sitsen!

Under året har jag även geografiskt fått resa på uppdrag från norr till söder i Sverige, jag har varit på utbildning i Spanien, konferens i Polen och efter stundande semester väntar ytterligare en vecka av utbildning, denna gång i Grekland.

Jag och större delen av de kollegor jag började samtidigt som tog en tur i Gdansk hamn. I min båt ser ni Daniel, Mathias och Max.
Jag och större delen av de kollegor jag började samtidigt som tog en tur i Gdansk hamn. I min båt ser ni Daniel, Mathias och Max.

Konferensen i Polen har jag inte delat med mig av, av en så enkel anledning som att den skedde för bara några veckor sedan. Så här kommer en liten sammanfattning. Årligen, så lägligt som efter avslutad revisionshögsäsong, åker respektive avdelning på gruppresa. I år åkte vår avdelning till Gdansk i Polen, resmålet rekommenderas starkt för dig som ännu behöver semestertips, fantastisk stad och kust. Det var värdefullt att få komma iväg och umgås med avdelningen utanför ”the ordinary course of business”. Det är också en morot för arbetsdagar som flera gånger under året varit tuffa, att det kommer ljusare och bättre dagar, eller bara dagar att tänka tillbaka på.

Det går inte att summera ett år på bara några rader, ovan är ett axplock av de tankar som vuxit fram.

Jag vill säga grattis till dig som har ditt första år framför dig, njut av resan, då menar jag inte bara utbildningsresan till Spanien utan resan under hela året. Din resa! Jag vill också ge dig två värdefulla tips som jag själv bär med mig in till år två. För det första, det går 60 minuter på en timme, du kan inte stanna tiden – var ärlig mot dig själv. För det andra (gäller Stockholmskontoret), finns det bananer i ljusgården så förse dig med en direkt, tänk inte sen – sen är alltid försent.

Tveka inte att höra av dig med eventuella frågor!

Allt gott och lycka till,

Karolina

*Presenterade siffror saknar grund och består endast av mina egna antaganden/hybris.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s